Karaktär och självsäkerhet

Av Kenneth Pilegaard

Som de flesta nog kunnat konstatera är det rätt tydligt att hårddisk och nätverk står som efterträdare till det fasta cd-mediet. Det hävdar i varje de flesta, och jag ska heller inte så tvivel om detta. Men ändå upplever vi bättre och bättre ljudmässiga resultat med det, enligt många, föråldrade cd-mediet. Fakta är också att cd och i synnherhet också sacd nu också vunnit erkänsla hos till och med de mest tongivande high-end vinyl-fanatikerna, folk som annars hittills suttit solitt placerade på en roterande skivtallrik.
Att vi kommit så långt måste bero på att utvecklingen av cd-mediet ännu inte är över, på samma sätt som vi ser med skivspelarna. Åldern till trots utvecklas det fortfarande för glatta livet på skivspelaren, trots att den dödförklarats åtskilliga gånger. Undrar om samma sak händer med cd? Dör cd-mediet eller tynar det bara långsamt bort och blir en nischprodukt som vinylen i dag? Det är svårt att sia, i synnerhet om framtiden, men vi ser att fler och fler high end hifi-tillverkare i ständigt högre grad satsar på cd- och sacd. Exempelvis har vi dCS, EMM Labs, Mark Levinson, Nagra, Playback Designs för att bara nämna några.
Detta kanske sätter det hela lite mer i perspektiv, vilket utan överdrift är vad som behövs. Egentligen verkar ju testämnet, en produkt för 142.000 kr som bygger på ett media som av många anses döende, som en mycket dålig framtidsinvestering. Jag kan dock redan nu slå fast med sjutumsspik att det handlar om en cd-spelare av yppersta som utan överdrift kommer att sända dig och din cd-samling till nirvana. Så hänger du fast i det handgripliga cd-mediet och har en överdådig musiksamling bör du fortsätta läsningen.

Skottsäkert yttre och avancerat inre

Red References liknar något annat. Allt är i massiv aluminium och finishen är helt enkelt skyhög. Front, topp, ben, knappar, kontakter mm, allt är av yppersta kvalitet. Det är ett sant nöje bara att se på Red Reference, men utseendet har enligt Chord också den funktionen att det stabiliserar transporten.
Utseendet är fräckt och spännande, men ändå utan att det blir för mycket. Det här är i sanning något helt speciellt och det är tydigt att det nåste vara dyrt. Skulle jag komma med en liten invändning angående byggkvaliteten så är det bottenplattan, som inte harmonierar med resten. Egentligen märkligt att Chord valt en bottenplatta som låter som en tom plåtburk när resten av maskinen är av en så ypperlig kvalitet. Det var i och för sig något jag först noterade när jag skulle packa ned den igen, men ändå.

 

Fumlig cd-hantering

När apparaten slås på lyser ett teckenfönster blåt och rött. Det blå visar informationer om musik-materialet (som en normal cd-spelare) och det röda visar omväxlande input-, buffert- och frekvensinformationer. I toppen finns ett tjockt runt fönster där man kan se ned till inkråmet, även detta är blåbelyst. Vid toppen av den något speciella drivverksanordningen sitter små blå lysdioder som gör att man kan stoppa in en cd i maskinen när det är mörkt runtomkring. Några tycker säkert att all denna belysning är för mycket, men det är faktiskt överraskande så lite det stör (om man nu inte har direkt blåljusfobi). Dessvärre hittade jag inget sätt att dämpa belysningen.
Användarvänligheten är starkt diskutabel. Att sköta maskinen via knapparna och fjärren går alldeles utmärkt, men att lägga i och ta ut en cd kan vara något av en uppgift. Locket sitter lutat 45 grader, så det är knepigt att få in skivan utan att råka tappa den. Det går med lite träning, men man hittar aldrig något elegant sätt att göra det på.

Inuti

Inuti hittar vi den senaste CD Pro 2 transportmekanismen från Philips och en ny clock med en ultra-precis oscillator. På Chords hemsida chordelectronics.co.uk kan du läsa lite om signalens väg genom spelaren via uppsampling och filtrering till de analoga utgångarna.
D/A-omvandlaren innehåller även en RAM-buffert teknik som tar all data, re-timar och, enligt Chord, skickar det vidare jitter-fritt. Via frontknapparna kan man skifta mellan tre indställningar: 0 buff, min buff eller max buff. Jag kommer senare in på de ljudmässiga skillnaderna mellan dem.
All teknik har implementerats i något som kallas ” Field Programmable Gate Arrays” och kan omprogrammeras genom ett byte av EPROM minnet. Detta har man gjort som en framtidssäkring – fint, för om man  skulle välja att investera 142.000 kroner för en cd-spelare kan man ju också förvänta att den kan hänga med utvecklingen många år in i framtiden.
Strömforsörjningen i Red Reference är av samma typ som Chord använder i alla sina produkter. Den är utvecklad ur Chord Electronic-grundaren John Franks stora erfarenhet med utvecklingen av strömförsörjningar till flygplan. Den sägs arbeta i ett så högt frekvensområde att det skulle vara omöjligt att höra skillnad på nätkablar. Det låter ju fint, så kan man sparar de slantarna. Men efter bara ett par minuters bytande mellan olika nätkablar stod det klart att det argumentet inte håller. Man kan klart höra skillnader.

 

På baksidan finns både ett par RCA och ett par XLR analoga utgångar, en BNC koax och en optisk fiber (TOSLink) plus två  balancerede AES XLR digitalutgångar, en balanserad AES XLR och en optisk fiber (TOSLink) digitalingångar och inte minst en massiv nätbrunn inklusive brytare.
0, min eller max buffert?

Med bufferten på 0, eller rättare avstängd, hördes tendenser till vassa biljud på s- och t-ljud som inte var så roliga. Med musikmaterial av mindre god kvalitet fanns tendenser till en något tunn klang och till det som en del skulle kalla ”digitalt ljud”. Det var andrig till någon fördel att ha buffertfunktionen stående på 0.
På ”buff min” fick vi istället något helt annat inte ens kunde jämföras med den tidigare inställningen. Här var allt som påminde om digitala och vassa betoningar på s- och t-ljud fullständigt borta och graden av naturlighet mycket högre. Samtidigt blev det också behagligare att lyssna till. En sak som också är slående med minimum-inställningen är den tredimensionalitet man får i ljudbilden och den sätt som själva inspelningsrummet andas på.
När maskinen ställs på ”buff max” sker det lustiga att allt plötsligt låter mycket mer analogt. Den fantastiska plastiska avbildningen av den tredimensionella ljudbilden är inte helt så tydlig, i gengäld är klangen verkligt läcker. Precis som en verkligt bra skivspelare där allt på magiskt vis bara låter mer rätt. Därför är det lite svårt att välja vilken inställning man ska välja - bortsett från att ”0” absolut aldrig är att föredra. Naturligvis är det inte enorma skillnader mellan de två inställningarna, och det går därför också fint att beskriva ljudet under ett. I slutänden är det en fråga om vad man gillar och om vilken musik man hör. Ändringen är också alltid bara ett klick och 5 sekunders väntan borta.

Slagkraft och finess i skön förening

Hos många även verkligt bra hifi-produkter måste man oftast kompromissa med de ljudmässiga egenskaperna. En produkt kan ha fantastiska egenskaper vad angår detaljer och lätthet, andre kan ha suveräna egenskaper inom dynamik och slagkraft. Det är typiskt svårt att få båda delarna samtidigt, och i så fall är der med stor säkerhet någon annan parameter i återgivningen som blir lidande. Det ska dock inte betyda att det inte går att hitta produkter utan allt för många av dessa kompromisser, men typiskt ska man upp och ger astronomiska belopp för dem. Så är också fallet med testämnet, i gengäld slipper man också alla dessa kompromisser (som de flesta dock lär sig leva med).
En sak man snabbt lägger märke till med Red Reference är den makt som den utan att tveka tar över högtalarna. Allt hålls i ett järngrepp och till och med de styggaste och mest dynamiska passagerna från stora symfoniorkestrar klarar Red Reference med härligt överskott och kanske till och med en liten smula överlägsenhet. Det är sällan man hör en så övertygande dynamikåtergivning från en cd-spelare, det är ju normalt något som förknippas med en skivspelare i toppklass. Slagkraften är helt enkelt - slående.
Men om möjligt ännu mer slående är att den samtidigt med att ha full kontroll över ett imponerande stort och brett dynamikspektra också lekande lätt återger de minsta av mikrodetaljer och mikronyanser. När en symfoniorkester glider över i lugnare passager, så hörs var detalj och var överton klart och tydligt. Men inte blott musikerna kommer med, utan även publiken. Varje hostning och varje skratt finns med. Ibland var det faktiskt så att vi tvivlade på om referenshögtalarna verkligen klarade av att förmedla alla de detaljer som Red Reference släppte ut.

 

Kirurgisk præcision och sublim musikalitet

Röster står alltid som huggna i sten, eller ritade med en extremt väl vässad penna. Det går som en lek att pensla ut var röster och olika instrument är placerade i ljudbilden, och detta i alla dimensioner. På t.ex. ett trumsolo med ordentligt drag i blir varje anslag precist återgivet och med helt rätt portion kant. Det sitter rakt i solar plexus. Varje transient kommer som en blixt från klar himmel.
Men det betyder inte att allt går upp i precision och stramhet, för det både ös och mjukhet när musiken innehåller det. För trots att det inte är något som normalt hänger ihop så är Red Reference både kirurgiskt exakt och samtidigt härligt musikalisk. En egenskab ungefär som hos en riktigt bra high-end skivspelare. T.ex. spelas ett saxsolo verkligt läckert, mörkt och samtidigt skallande när det skav ara så. Ska man komma med en (pytte)liten invändning, så var det att man då och då gärna sett en smula mer luft och lätthet. Men det kan å andra sidan lika gärna bero på att det helt enkelt inte finns på musikmaterialet, i varje fall var det en sak som undertecknad någon gång saknade lite.

Suverän neutralitet

En annan sak som Red Reference briljerar med och som även är en av de många saker som är med till att försöka rättfärdiga priset, är det sätt som den återger inspelningsrummets dimensioner på. Är inspelningen gjord i en liten kammare så låter det så. Om inspelningsrummet är jättelikt så välts närmast lyssningsrummets väggar och vi får de rätta dimensionerna. Med många cd-spelare är det ingen större skillnad på hur stort rummet är på de olika inspelningarna, men med Red Reference (och i prisklassen generellt) skiljs agnarna från vetet. Det låter aldrig likt, och det tyder på att man mer lyssnar på musikmaterialet än på cd-spelaren.
Det för oss också vidare till nästa punkt, som är den suveräna neutraliteten. Hela frekvensspektrat återges så neutralt och genomsiktigt som man kan önska. Som sagt låter alla skivor olika, men också varje kabel, varje liten isolationsfot. Pyttesmå skillnader och nyanser avslöjas. Det kan naturligvis håde ha för- och nackdelar, men ett är säkert: den ger den absolut mest korrekta återgivningen av den information som finns i musikmaterialet och lyssningen blir aldrig likriktad. Man kan snabbt bli överraskad av klangen på en skiva man hört många gånger tidigare. Det gör det spännande att lyssna det blir en upplevelse att ta en sväng genom musikbiblioteket.

180.000. Absurt?

180.000 surt förvärvade devalverade kronor är rasande mycket pengar bara för en cd-spelare. Logist sett är det naturligvis mer eller mindre absurt att ens tänka på att ge så mycket för en cd-spelar. Men nu är ju logik heller inte alltid det man ska handla  efter. Man ska köpa med hjärtat, och den brinnande kärleken till musik som både undertecknad och förhoppningsvis även du, käre läsare, har. Man ska tänka på att det man köper inte bara är lite vardagselektronik utan en genväg till sublima musikupplevelser, för att inte tale om att potentiella köpare här säkert redan har offrat minst en kvarts miljon på resten av anläggningen.

Slutsats

Chord Electronics Red Reference mk.2 har varit en rätt speciell gäst att ha haft på besög. Det är inte alltid man får möjlighet att prova något av det bästa av high-end som finns på marknaden i dag och få inblick i hur långt man egentligen kan nå. Med det menar jag givetvis inte att det inte kan finnas bättre cd-spelare, för det är mycket troligt att det finns några som är i klass med eller kanske till och med bättre än Red Reference. Men säkert är att Red Reference är en av de bästa och en på flera sätt unik high-end produkt som man absolut måste kolla upp om man är på jakt efter en cd-spelare i denna klass. Eller om man bara gärna vill få sig en unik musikupplevelse.
Red Reference är en cd-spelare med karaktär och självförtroende. Chord Electronics visar med Red Reference att cd ännu inte är ett överstått kapitel och att det fortfarande finns verkligt mycket att hämta.

 

 

Chord Electronics
Red Reference mk.2
www.chordelectronics.co.uk

www.digitalbild.se
180.000 kr. (standard finish)

 

 

 

 

 

NOMONO