May the NuForce be with you

Av Sven Bilén

Under alla år har vi lärt oss att för att du ska få ordentligt ljud ur en förstärkare ska den ha en våldsam strömförsörjning och helst arbeta i klass-A. Eller single-ended rörförstärkare med glödheta rör och våldsamma utgångstransformatorer. Det ger vanligtvis massiva apparater med stora kylflänsar för transistorerna och höga kiropraktorräkningar för oss som ska baxa runt med dem. För att inte tala om hur mycket ström de drar…

Men framtiden blir en annan. Vi kan nog lugnt räkna med att det kommer någon form av begränsningar för hur mycket ström en förstärkare egentligen får dra. Som exempel så drar mitt inte våldsamt strömförbrukande slutsteg runt 40 W - i stand-by. Och det är inte ens mycket för en sådan konstruktion, vi har sett exempel som drar flera hundra watt i stand-by. NuForce Reference 18 monoslutsteg, som den här testen handlar om, drar ungefär 15 watt per styck - vid normal lyssning. Det är skillnad, det. 

Vi har hört många varianter på klass-D och liknande under de senaste åren, och de blir också ljudmässigt bara bättre och bättre. Men NuForce använder något annat, nämligen så kallad Analog Switching. Klass-D modulerar musiksignalen via så kallad Pulse Width Modulation, PWM, medan Analog Switching tekniken går ut på att modulera en power oscillator med musiksignalen, vilket t.ex. inte ger de bandbreddsbegränsningar som PWM ger. Teknikerna kan du läsa mycket mer om inne på webben, t.ex. på NuForces hemsida.

Två steg fram - och ett tillbaka

NuForce Reference 18 bygger på den tidigare referensen Ref9V3SE (ack dessa poetiska modellnamn). Man säger att man gjort en effektivare och störningsfriare intern kabeldragning. Man har utvecklat en CMA (Cross Matrix Array) kondensatorbank konfiguration som bättre och snabbare ska hantera strömreserverna, dessutom har man sett över ingångsstegen och optimerat komponentvalet plus att man generellt minimerat riskerna för störningar mellan förstärkarens olika delar.

Kabinettet är elegant i aluminium med en svart topplatta med NuForce ingraverat. Baksidan har WBT högtalarkontakter, en blanaserad och en obalanserad ingång samt en vippbrytare som väljer mellan dem, nätbrunn samt 12V trigger. Allt är av bästa kvalitet. Framsidan har - ingenting! Jo, den har ett "fönster" där "NuForce" lyser rött när maskinen är på. 

Ingen strömbrytare? Jo, den finns, av/på sköts genom att man ska trycka till på och glida med fingret längs fönstret, en procedur som jag lärt mig att tycka riktigt illa om under den tid jag haft apparaterna på test. Det behöver inte vara så komplicerat att göra något som fungerar istället. Jag kommer att få prova samma ex med utbytta fönster och återkommer när det är nytt i saken.

Med mitt mått mätt

Kan då NuForce strömsparande teknologi mäta sig med konventionella förstärkare när vi talar om hur det låter? Ja, faktiskt går det oförskämt bra. Reference 18 spelar med en lite slank karaktär, skulle jag skrivit för några år sedan, men vi har lärt oss att det vi hörde då var ofta en svulstighet som faktiskt inte skulle vara där. Men det var så ljud uppfattades - då. Jag föredrar vid alla tillfällen en snabb, klar och koncis återgivning framför en lite långsammare men till synes (eller ska man säga till höres) klassikt sett lyssningsvänligare (och “varmare”) återgivning.

För mig har begreppet lyssningsvänlighet mer ändrats till om jag har lust att lyssna till musik via apparaten - och det har jag absolut via NuForce Reference 18. Absolut! Slank sade jag, men det handlar om att den är väldigt snabb och kvick men utan att därför bli det vi en gång kallade klinisk. Den har ett väldigt bra grepp om basen, ett koncist och klart mellanregister och en diskant med mycket hög upplösning utan det "fnidder" som vi så ofta kört från klass-D förstärkare på grund av konstruktionstypen. Dessutom hjälper snabbheten till att ge en utmärkt dynamisk förmåga med både snabbhet, bett och tyngd.

Den klarar av att bemästra de högtalare jag provat den på med akuratess, även de högtalare som inte är helt enkla att para med alla förstärkare. Den träder i bakgrunden som en bra förstärkare ska göra och låter högtalaren bestämma karaktären på hur återgivningen ska låta. 

Brist på karaktär? Nej, men den propsar inte på att få bestämma, den anpassar sig mer till läget. Karaktär har den i form av sin snabbhet och förmåga att aldrig kännas pressad eller sakna resurser, här finns överskott och kraftreserver och ett jämnt och konsekvent sätt att behandla musiksignalen genom hela frekvensområdet. Är det bredbandigheten som fixar att det går så bra? 

Spelar allt

Jag har inte hittat någon genre den inte är så glad för. Både klassiskt, jazz och rock av alla de slag, och till och med lite country och det som är ännu värre har fått ta sig igen om signalvägen (jag tycker verkligt illa om många avarter av country, men av någon anledning måste flera av mina absoluta favoritskivor rubriceras som just – country). 

Den spelar både akustiska och elektriska instrument så att de får sina respektive rätta attacker och utklingningar, den separerar röster och instrument i ljudbilden på ett föredömligt sätt och skapar på det hela taget en ljudbild av väl tilltaget format.

Jämför jag med mitt dubbelt så dyra konventionella slutsteg har jag lite mer kött och blod via den, lite mer närvaro, en (ännu) större ljudbild, lite mer av allt faktiskt, men med tanke på prislappen på NuForce är det väldigt bra det vi får. Det är en högklassig high-end förstärkare, inga tvivel om det.

Kan NuForce Reference 18 rekommenderas? I högsta grad, och även för high-end konsumenten. Det är absolut en value-for-money förstärkare av rang med hög, hög kvalitet på både konstruktion och ljud. 

Att den dessutom är synnerligen billig i drift är ju bara ett extra plus…