Mitt i planeten

Av Sven Bilén

Första gången jag träffade på testobjektet, Elipson Planet L, var inne hos generalagenten Marten Design när de hade en utställning av LP-omslag från dansbandens glansperiod. Här stod en grammofon och spelade en av dessa skivklassiker, vilken har jag förträngt, och att det inte gav någon synnerlig musikalisk upplevelse detekterades sätt snabbt till det mediokra framförandet, det undermåliga arrangemanget och den alternativa produktionen av musiken - precis som den tidens dansbandsmusik från orkestrarna i division två lät.
Högtalaren verkade däremot intressant. Ett klot i kompositmaterial med nära nog samma diameter som en LP-skiva med ett relativt stort koaxialt bredbandselement placerat mitt i planeten, satt på en stång fastskruvad i klotet. Men kloten kunde också hängas upp, sättas på vägg eller placeras på en metallring om man ville ha den på ett bord eller en hylla. Så farligt dyra verkade de heller inte vara.
En sådan här högtalare kan ju lätt ses som en designhögtalare avsedd att placeras i sofistikerade miljöer och som gjord för de glättade sidorna i ett inredningsmagasin, men formen är faktiskt där i första hand för akustikens skull. Folk antingen hatar eller älskar utseendet - men de flesta kan trots allt inte ta till sig något som ser så annorlunda ut. "Det kan aldrig låta bra" heter det ofta, men teoretiskt sett borde man faktistk tänka tvärtom. Att testexemplaren var röda provocerade tydligen folk ännu mer - "finns de inte i vitt eller svart?" Jo, det gör de. Att jag tycker att de röda är läckra gör att jag tillhör en minoritet.

 

Runda högtalare

Runda högalare är ingen nyhet. De vi kanske sett mest på våra breddgrader är dem från Gallo och Cabasse, för att nu nämna ett par av de lyckade varianterna. Själva grundtanken är alldeles utmärkt, men det är inte alltid lika lätt att realisera. Den franska firman Elipson har emellertid arbetat länge med principen och andra liknande. Man startade redan 1938 med att utveckla ny akustisk teknologi och arbeta med alternativa lösningar, och det har resulterat i en mängd patent. De startade med en högtalare som hade en sfärisk form och en elliptisk reflektor. Det var denna form som namngav företaget Elipson.
Planet L är den nya versionen av firmans klassiker AS 30 från 1969, som "kombinerar ljudmässig high-end design med minutiös estetik". Det lär ha tagit två år att ta fram den nya modellen, där man försökt implementera den teknologiska utveckling  som skett under årens lopp i en befintlig grunddesign.
Planet L är en basreflexkonstruktion och har ett egenutvecklat tvåvägs koaxialelement (diskantenheten sitter alltså i centrum av bas/mellanregisterelementet, som t.ex. hos Kef Uni-Q och Tannoy) vilket ger en utmärkt punktformighet. Kabinettet, som ser väldigt elegant och exklusivt ut, är gjutet i ett kompositmaterial som i kombination med klotformen verkigen minimerar resonanser.

 

Genilaitet och...

Jag fick hem högtalarna i en utmärkt förpackning med de två kloten i var sin textilpåse i var sin låda, vita handskar för hanteringen - allt av definitiv klass. Jag fick också en låda med stativen, som består av två långa metallstänger och två mycket tunga diskar som ska få dem att stå stabilt. Detta också i en papplåda som i princip är chanslös mot den tyngd som den ska klara. Som långvarig ägare av franska bilar känner man igen den säregna blandningen av genialitet och idioti...
Monteringen av stativen är enkel, infästningen i högtalaren genialisk. Höjden upp till centrum av elementet är 98 cm när de står på stativ. Utmärkt om man placerar högtalarna i ett matrum, sämre vid en soffa - trots att spridningen är bra. Jag trivdes bäst med högtalarna placerade utan toe-in.

 

Trivselfaktorn

Jag tillhör en minoritet eftersom jag lyssnar mycket på radio när jag arbetar. Det har också ett par fördelar när man testar saker. Många apparater är inte helt inspelade när man får dem, de ska gärna ha ett antal timmars spelning innan man kan börja lyssna på allvar. Så även Elipson Planet L, som absolut ska ha en hel del ström igenom talspolarna innan de börjar blomma.
Samtidigt får man ett intryck av om man "trivs" med apparaterna - en del saker blir man irriterad på, andra upptäcker man att de faktiskt blir riktigt goda vänner. Så är det med Elipson Planet L, som jag blev riktigt glad för under den tid de stod och spelade. När man lyssnar på radio får man t.ex. mycket tydligt tal och det är lätt att följa texter. Otroligt lätta att leva med, står det i mina anteckningar.

 

Ljudet på allvar

Elipson Planet L är en lite lustig högtalare. Den spelar med en helhet och homogenitet i återgivningen som på sitt sätt är förvånande. Det är både högtalarens styrka och svaghet. Helheten finns där och där finns ingen overkill någonstans. Man kan säga att den egentligen inte är fantastisk på något, men det är heller ingen parameter som direkt faller igenom. Du får dock heller inte de där ögonblicken när håren på armarna reser sig - men det kan i och för sig rycka lite i dem ibland…
De spelar på ett plan där de har kvaliteter som passar fint till "lagom" kringutrustning. De svarar inte upp speciellt mycket mer om du laddar på med gräddan av kringutrustning, de spelar liksom upp till sin nivå, som i och för gott och väl motsvarar prislappen men aldrig sticker iväg på himmelsflykt. Tillsammans med en mellanklass rörförstärkare och relativt neutrala kablar körde det till exempel alldeles utmärkt. "Kombinerar ljudmässig high-end design med minutiös estetik", hette det i reklamen. High-end är det inte, men de har onekligen kvaliteter. Och estetik, i varje fall i mitt tycke.

Jag provade att spela t.ex. Jack Johnson, The Tiny, radio av olika slag, Count Basie etc för att få ett brett spektrum av olika typer av musik. Om vi ser den som "designhögtalare" att placeras i speciella miljöer är den ett egentligen ett fynd jämfört med det mesta av konkurrensen, ser vi den som hemmahögtalare i ett normalt vardagsrum är det mer vilka pretentioner man har på sin anläggning som bestämmer utfallet.
Uppeldad av att den faktiskt spelar det mesta riktigt bra för sina premisser satte jag på Verdis Rekviem i en Decca-inspelning. Här kan Dies Irae oftast visa allt som kan gå galet i en anläggning, och förvisso gör den det även här. Vi drar en barmhärtighetens slöja över resultatet, och konstaterar som vanligt att om man ska ha utbyte av den skivan ska man också upp i en annan nivå på utrustningen.
När det är sagt är det faktiskt bara när man provocerar ordentligt som den inte riktigt hänger med. Högtalarens form gör att den den är väldigt resonansdöd och således färgas ljudet väldigt lite. Det gör att olika musik också låter olika. Spaltar vi upp återgivningen så är basen ren och faktiskt rätt torr, behaglig, men inte direkt djup inte. Mellanregistret är en styrka, talförståeligheten, sångröster etc. låter utmärkt. Diskanten är relativt luftig och vi får tämligen gott om detaljer. Den blir aldrig vass eller överenergisk i de övre registren.
Tack vare punktformigheten blir också rumsåtergivningen riktigt god, utan att vara exceptionell. Ljudbilden blir lagom stor och placeringen av olika instrument och musiker är riktigt bra i alla rummets dimensioner. Upplösningen är fin för prisklassen, men här finns absolut också en gräns.

 

Överraskande

"Designhögtalare", om vi nu ska kalla Elipson Planet L så, brukar oftast överraska negativt rent ljudmässigt. Här överraskas vi mest prositivt. Det är faktiskt en riktigt fin liten högtalare som fungerar med mersmak för prisklassen för allroundlyssnaren.
Men, för att köpa ett par sådana här högtalare måste man ta ett eget beslut. Det är en alternativ lösning som alla kommer att ha en åsikt om, både ljud- och utseendemässigt. Personligen skulle jag mycket väl kunna ha ett par sådana här högtalare - i en extraanläggning, för radiobruk eller något annat, för hela konceptet är mycket tilltalande. Har du höga pretentioner på din anläggning är det ju inte i den här prisklassen du letar, men skulle du låna dem ett öra blir du säkert också överraskad.
För dem som av olika orsaker har svårt att ha en stor fyrkantig låda i sitt vardagsrum, eller gärna vill ha något visuellt intressant att se på också, är det här ett spännande och välfungerane alternativ som också kan göra ett absolut förtjänstfullt jobb. 

 

Elipson Planet L

7.400 kr/par

stativ 2.000 kr/par

www.elipson.se

www.elipson.com

 

 

Elipson Planet L

Basreflexkonstruktion,  magnetiskt skärmad
Tvåvägs koaxialelement med 165 mm bas/mellanregister

25 mm silkesdom        

Frekvensomfång: 48 Hz -20 kHz
Känslighet: 90 dB
Rek. förstärkareffekt: 30-80W
Diameter: 29 cm
Vikt: 7 kg/st
Finish: vit, svart eller röd högglanslack.
Levereras med bordsring
Tillval: golvstativ i borstat stål/vägghänge/takhänge

 

 

 

NOMONO