Släkten är värst

Primare har gjort ett par småsyskon med deras nya förstärkarteknologi.

Vi ser på hur djupt släktskapet ligger

 

Av Nis Jensen

 

---

Det har just varit jul - har jag låtit mig berätta - så jag gav mig själv en julklapp - den senaste dubbel-cd:n med Trentemøller: reworked/remixed heter den!

Anledningen, frånsett då givetvis all julefestivitas, är att jag nyligen hörde honom i Den Grå Hal i Christiania i Köpenhamn och blev verkligt nyfiken på om det live-ljud jag hörde också kunde återfinnas på studioinspelningarna. Hans musik verkar så techno-aktig på skiva, så det var verkligt överraskande att möta ett tiomannaband på scenen som spelade så tight att de nästan lät som om de var maskiner.

Nu var de ju som tur var inte det utan levande människor - och de bjöd på en upplevelse som hade så mycket schwung - jag vet inte hur jag annars ska kategorisera det - jag blev 20 år yngre på två timmar!

Släktskap

 

---

För att kunna värdera om live-känslan höll måttet fick jag till rådighet ett par från Primare i form av en integrerad föstärkare och en cd-spelare. Detta är deras entry-level system - I22 och CD22 heter apparaterna. Vi hade för inte så lång tid sedan deras lite större syskon genom systemet med stor begeistring som följd - I32 och CD 32-paret tillbringade en långhelg här hos mig för att blant annat förevigas med kameran - och man kan inte säga annat än att fotografen dreglade; sällan hade han haft så tjusiga maskiner att leka med.

Men jag inte att de mindre syskonen behöver skämmas för sig, även om de inte har det extremt eleganta teckenfönster som 32-paret utrustats med. Men det teckenfönster som ny är där är diskret ljusblått och absolut blant de tjusigaste på marknaden. Och här finns samma känsla av diskret elegans över småsyskonen og byggkvaliteten är lika övertygande. Faktiskt är det bara lay-out av teckenfönster och knappar som skiljer från storasyskonen; dimensionerna är helt samma. Och de är som sagt väldigt välproportionerade!

 

The Sound and Vision of Scandinavia

 

---

Och låt oss avslöja det med en gång: Live-känslan höll - jag har haft åtskilliga flash-backs medan jag spelat. Men först ska vi en runda kring Primare och deras produkter.

Primare är en svensk firma som håller hus i Växjö (även om det också historiskt sett funnits en hel del danska kontakter med i det hela) - de betecknar sig själva som skandinaver i marknadsföringen - The Sound and Vision of Scandinavia, som det stolt står överst på deras hemsida. De har utvecklat en helt ny klass D förstärkarteknologi som de kallar UFPD och som både I22 och I32 bygger på. Den förstärkare vi har till test var försedd med dac, vilket är en extraoption, så på baksidan är den utrustad med en toslink ingång, en USB och en SP/DIF ingång, vilket betyder att du digitalt kan koppla till både en cd-spelare, en modern TV och en dator till förstärkaren. USB-ingången klarar 24bit/96 kHz och de två andra 24bit/192 kHz, och inkommande data re-clockas för att minimera jitter. 

Förstärkaren uppges att ge 2x80W och det sitter fyra obalanserade ingångar (i motsats till 32-parets balanserade uppbyggnad), Här sitter också utmärkta högtalarterminaler i WBT-liknande kvalitet.

Cd-spelaren har en analog utgång och de två sedvanliga digitala utgångarna. Man kan själv välja samplingfrekvens på 44,1, 96 eller 192 kHz.

 

Allsidighet

 

---

De två dac:arna i förstärkaren och cd-spelaren är av samma slag - och de låter också tämligen lika när man tar kabelskillnader mm med i beräkningen. De två dac:arna spelar särdeles bra - här är full kontroll över både upplösning och timing, så det verkar som om det evinnerliga jitterproblemet fint hålls i schack. Jämför man dem direkt med den externa dac jag för tillfället spelar på (och som i övrigt kommer från Bel Canto), måste man konstatera att du får både mer lugn och bättre överblick med denna. Det borde den också sannerligen ge - prislappen på Bel Canto-apparaten är betydligt större än priset på hela Primare-paret.

Om man köper paret är det kanske lite overkill att ha två dac:ar - de extra ingångarna kunde ju lika gärna suttit i cd-spelaren. Å andra sidan - många skrotar ju närmast deras cd-samlingar numera och går helt över till att använda streaming och dator som deras primära ljudkällor, så med tanke på det ger det god mening. Och man kan ju, om man inte tycker sig behöver den, köpa förstärkaren utan dac-modulen. Merkostnaden för att få den utmärkta flexibiliteten i förstärkaren är dock långt mindre än den nytta de flesta typiska konsumenterna kommer att ha av modulen, så det är absolut värt att köpa förstärkaren med dac. 

 

Live-känsla

 

---

Men åter till Trentemøller - och mina flash-backs. Det här paret kan nämligen något helt speciellt - de spelar helt enkelt bara musik. Enkelt och simpelt. Inte mycket att hacka på här - de klassiska parametrarna som rum, timing, talförståelse, närvaro osv är bara helt i ordning. Man kunde kanske invända att Trentemøllers musik lika gärna kunde vara helt datorgenererad och -manipulerad, men så låter det inte riktigt via 22-anläggninge. Det låter faktiskt som om det står folk och spelar live-musik rakt upp i ansiktet på dig.

Och det låter inte bara övertygande - det låter helt genomfört. I gengäld tycker jag också dock att om jag försöker göra om mitt hem till "Den Grå Hal" - ljudnivån var genomgående på blixt och dunder nivå - med de kroppsliga reaktioner som detta helt naturligt medför; ja, så kollapsade ljudet dessvärre. Men, det var först när det blev extremt som detta hände - och det kan nästan lika gärna ha varit högtalarna som gav upp.

 

Högtalarval

 

---

När Sven levererade 22-paret till mig kopplade vi det genast till mina Martin Logan ElectroMotion - en kombination som varmt kan rekommenderas och som bevisar att man gör klokt i att inte spara för våldsamt på högtalarsidan - ett par lämpliga System Audio kunde vara ett upplagt val - eller kanske ett par bra Dali? Eller Dynaudio? Bara för att ta några väl valda exempel.

CD22 fick genast börja läsa av High Fidelity Reference CD 78 - vi skulle bara höra om anläggningen klarade cembalo-testen (spår 12) - och det gjorde den! Man kunde utan besvär följa cembalons ackord, även i de passager där den omgivande orkestern ger full gas. Det är normalt en rätt svår examen att bestå!

Vi kom också av en slump att höra spår 8 - Torlorsortut - med två kanadensiska strupsångerskor inspelat live för några år sedan i Aassiaat, Grönland. Och föll båda i skratt - Let's have a lullabie for the kids - och så kommer det några ljud som om de höll på att äta telningarna! Vi skrattade - dels för att det faktiskt är rätt kul, men också för att det upplevdes som om vi var mitt i händelsernas centrum!

Rekommenderbart

 

---

Primares produkter är inte billiga när man bara ser på prislappen. Men värderat i förhållande till vad de presterar ljudmässigt och hur de är byggda - för att inte tala om det tilltalande utseendet - så får man något som känns som high-end - det är det naturligtvis inte, men spelar det någon roll egentligen? I soffan framför anläggningen blir det inte en större fråga för de flesta konsumenter så länge upplevelsen känns autentisk och levande. 

Skulle jag kunna leva med dem? Tja - personligen hade jag nog sparat ihop till deras större syskon - med de behov jag har som testare - hur lång tid det än skulle ta (de är trots allt dubbelt så dyra). Å andra sidan upplever man inte att man egentligen saknar något när man sitter och lyssnar - det är bara för att man vet att det kan bli bättre (det kan alltid bli bättre!) som man saknar något. Ihop med tidigare nämnda ElectroMotion högtalare från Martin Logan blir ljudet särdeles övertygande och väsentligt mer förfinat än man skulle vänta sig med tanke på priset. Totalt sett tycker jag personligen att det är ett utmärkt exempel på hur långt man kan faktiskt kan komma för en överkomlig summa pengar.

 

Foto: © Nis Jensen

 

---